När vi skulle checka in på Arlanda tänkte vi att vi skulle uppgradera oss till Economy Extra som är ett mellanting mellan vanlig apklass och Business Class. Det kostar 10.000 Eurobonus poäng enkel väg, vilket både jag och Jess hade.
Killen vid incheckningen frågar vad vi ska göra i USA och Jess säger att vi jobbar där, eller hon jobbar där säger hon. Jag förklarar att jag också jobbar. Trots allt är det jag som diskar, städar och ibland tvättar säger jag och killen skrattar lite. Han säger att han själv är rätt bra på att diska/tvätta/städa så jag välkomnar honom självklart till 56:e gatan om han kan fixa med allt det där tråkiga. Vi finner varandra lite där i kön kan man säga.
Sen säger han plötsligt:
”-Vad sägs om sätena 1d och 1e?”
Jag som kan mina SAS-säten (trodde jag) säger:
”-Är det vid fönstret? Jag gillar att sitta vid fönstret” d och e kan aldrig vara fönster i en SAS-flygning till USA vet jag ju som van New York-resenär.
Då får jag en hård armbåge i sidan av Jess. Jag ska vara tyst förstår jag. Tänker efter litegrann och då slår det mig att raden 1 såklart är längst fram i Business Class!!!
Utan att dra några poäng från våra kort så har vi blivit uppgraderade till Business Class. Fifan va stort. Men också helt i linje med hur en Lyxman ska ha det så jag kan inte bli för upphetsad.
Av bara farten blir Ouletkungen och Virra uppgraderade till Economy Extra av samma kille, mest tack vare att de reser med oss. Lyxmannen levererar återigen.
När vi väl sitter i våra säten är det svårt att inte pilla på alla knappar samtidigt i det säte som är enormt mycket bättre än de sätena som man normalt sitter vid i apklass.
Min tv-skärm poppar upp av misstag och välter Jess vattenglas när jag i själva verket bara ville tända lampan.
Istället för att resa upp ryggstödet när fördrinken kommer in lyckas jag lägga ner min stol i sovläge.
Jag försöker sno lite vin från Jess när man i själva verket får fem pavor själv om man vill.
Jag toppar med att ockupera toaletten i över 20 minuter när vi flyger över Grönland. Jag menar, vem vill inte sitta och skita medan den vackra Grönländska kusten smyger förbi nedanför? Det finns ju fönster på toaletten i Business Class...
Summa sumarum är att det blir svårt att någonsin sitta i apklass igen efter att ha åkt Business Class. Jag vande mig snabbt vid den standarden. På SAS kostar en Business Class-biljett dryga 30.000 SEK tur och retur Stockholm-New York men det är som jag brukar säga, man får inte stå och falla på en lön..

01D och 01E. Stort.

Marta med en Calvados till efterrätten.

Det blev ett antal glas rött till maten och sen lite fint portvin till efterrätten. Rundade av med en calvados till frukten. Så här ska varje flight vara!

Jess sov i flera timmar i de fällbara sätena. BETYDLIGT bättre än apklass.

Nu är vi alltså på plats i New York igen. Nu blir det inte så mycket bloggande om fiske.
Inget mer regn heller utan här är det 30 grader och sol. Ska visst vara så hela veckan. Livet är återigen rättvist. Hoppas alla får en fantastisk måndag hemma i Sverige!