Måndag och tisdag spenderades vid sjön Lake George som ligge i norra New York state, inte alltför långt från Lake Placid den gamla OS staden.
Vi frågade gubben på stället vi bodde på om lämpliga vandringsleder. Jag hade sett ut en perfekt led trodde jag men den sågade han med orden,
-Det finns så mycket skallerormar där. Efter det kunde vi inte slappna av var vi än skulle gå, skitgubbe! Så det fick bli hans rekommendation, Prospect Mountain vilket tog lite mer än en timme upp och 40 minuter ner.
På tisdagen tog vi bilen i cirka 20 minuter och besteg sen Buck Mountain(utan att se några ormar). Det tog 90 minuter upp och 70 minuter ner. Vi satt på toppen i över 90 minuter också då det var en klockren dag för lite vandring. 15 grader varmt och man såg över 150 miles(20 mil) enligt kartan.
Vi käkade supergod mat båda mån och tis vilket gör att Lake George gärna är ett ställe vi återvänder till.
Jess framför stugan vi bodde i.
Vi hade öppen spis, första dagen vägrade det brinna så temperaturen i stugan var mellan 7 och 8 grader. Andra kvällen var det närmare 50 grader i stugan!
Så här såg ställer ut där vi bodde.
Varje morgon laddades det med pannkakor!
Marta på toppen av Prospect Mountain.
På början av varje stig signade man in sig så om man skulle göra illa sig så vet de att man är kvar på berget, smart grej.
Jess på toppen av Buck Mountain.
Marta spanar österut mot Vermont.
fredag 19 oktober 2007
Lake George, mån-tis
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mysigt ni ser ut och ha de :)
Kramar Emelie
Zzzzzzzzzzzzzzzzzz....... //Kungen
Hej på er båda våra kära! Det är mycket ni får vara med och uppleva. Hur gick det för Jessica och promenera med sitt onda knä? Ni måste båda vara försiktiga när ni åker bil och överallt. Vi var med om en svarttaxifärd som vi nog inte glömmer. Hotellet i Rom beställde en taxi åt oss. Resan skulle ta 30 - 40 minuter. Vi åkte på 14!!!!. Tror ni att det gick fort? Vi stannade inte vid något rödlyse - klockan var 5 på morgonen så det var inte alltför mycket bilar ute. Ulla satt fram och bad att han skulle köra långsammare men han verkade inte förstå!! Det var tre systrars upplevelse.
Nu har vi börjat planera för färden till er nästa vecka. Ni kommer ihåg att vi kommer? Vad ska vi ta med?
Vi är lite oroliga för att komma igenom tullen då vår engelska inte är perfekt.
Hoppas Jess är bättre från förkylningen. Kram från mamma Martin Margareta
Det verkade laddas med en hel del grädde också till de där pankakorna.
Jag kommer lätt vinna tävlingen på milen i jul. Var och tränade med löpargruppen första gången igår. Shit vilken fin form jag kommer vara i:-)
/Veronica
Troligtvis har du en bra chans att vinna V, har inte löpt på 30 dagar nu tror jag...
Skicka en kommentar