Se upp med vad ni säger på svenska

Om man vandrar runt på Manhattan en dag ska det mycket till för att inte höra det svenska språket. Det måste vara enorma mängder svenskar som besöker New York varje år. Man får därför passa sig lite vad man säger på svenska. Man vet aldrig vem som förstår en.

I julas stod vi i kön till provhytterna på Abercrombie and Fitch nere vid South Street Seaport. Vi beklagade oss högt och ljudligt om hur risigt det vara med bara ett provrum öppet när de hade två i butiken. Hur långsamma amerikanarna var och inget var egentligen bra.
När det sen blir min tur att prova frågar tjejen som arbetar i provrummen på klockren svenska:
"-Hur många plagg har du?"
Visar sig att det är en tjej som var född i Brasilien, uppvuxen i Sverige och numer bosatt i New York. Hon hade såklart hört allt vi sagt...

Igår kväll hände det så igen. Vi satt på Bann, vår Koreanska favoritrestaurang, och hade precis beställt in lite finvin så nån sorts vinnisse eller om det var hovmästaren kom fram och skulle korka upp flaskan. Vi pratade på om lite dittan och dattan när han plötsligt på knagglig svenska säger:
"Ni är från Sverige va?"
Ehh, ja svarade vi.
Visar sig att killen läst två terminer svenska på universitetet i Seoul för ett par år sedan! Han kunde föra en konversation på svenska. Galet.
Vi blev polare med han och fick in en massa extra kött vilket var finemang.

Så se upp med vad ni säger, man vet aldrig vem som förstår en...