The Four Seasons

Lördagskvällen spenderades på ett par riktigt trevliga ställen. Först ut var restaurangen The Four Seasons Det är en legendarisk restaurang här på Manhattan. De har bevarat inredningen som den var på 60-talet så det gav lite sköna retro-vibbar när vi kom dit.
Marta hade klätt upp sig i finjeans, vit skjorta från Panama, slips och kavaj men det var ändå på håret att jag fick komma in. En stor skylt mötte oss när gick in genom dörren, "No jeans". Vi lyckades dock ta oss in till bordet sen reste jag mig inte förrän vi skulle gå...
De har en skön dress code:
"Gentlemen wear jackets; ties are optional. If you prefer to travel without a jacket you are welcome to borrow one of ours (sizes 38-52)"

Klientelet var till 99% folk över 65 år. I Zagat-guiden står det att stället är ett "who´s who of the city". Nu känner inte vi igen så många lokalkändisar men Jess tyckte sig känna igen en dam med ett kråkbo på huvet men vi kunde inte placera henne.
Många presidenter och kändisar har käkat här, nu också lyxmannen!

Vi tog deras Pre-theatre menu och ett glas vin till det. De hade en vinbok tjock som bibeln och ingen pava rött för under 100 dollar så jag fick ta ett glas medan Jess tog mineralvatten då vi skulle på show sen och hon blir ju lite sömnig av det röda guldet. Visade sig när vi skulle betala att Jess lilla flaska med mineralvatten var dyrare än mitt glas rödvin.

I Zagat-guiden, som vi beskrev två inlägg ner, får The Four Seasons: Food 25, Decor 27, Service 26, Price $91
Riktigt bra med andra ord, men ganska dyrt...

Efter maten tog vi en liten promenad ner till Minskoff Theatre för att kika på The Lion King
Fick biljetter av IVH-tjejerna som bodde hos oss över nyår. Det var vår första Broadway-show och man måste ge dem lite cred för kostymerna. Vem kommer på hur dräkterna ska se ut!? Riktigt spektakulära scenkläder!
Mycket trevligt initiativ av tjejerna och det gav mersmak. Vi ska nog se nån mer show innan vi är klara med New York.


Retro-stil med en stor pool i mitten. Cool inredning som påminner lite om FN-huset tycker jag. Längst till höger, på andra sidan poolen på denna bild, sitter en tjej i vitt och en gammal gubbe mitt emot henne. Vi är ganska säkra på att de var ett par...


Vi satt bredvid varandra och tittade ut över lokalen. Inte standard i Sverige direkt. Vi var hela tiden rädda att göra bort oss men det enda lilla debaklet var när Jess tappade en salladsbit i knäet. Vi tror inte nån såg det.
Veronica och K-ör, notera glaset med vin i nederkant!


Martas trerätters. Prosciutto med sparris, Filet Mignon med lite grönskar och som efterrätt någon sorts choklad med frukt och grädde.


Det fanns en trappa upp till ytterligare ett rum. Där satt överklassen och tittade ner på oss i arbetarklassen. Eller tittade på Jess iaf, jag arbetar ju inte...


Marta i trappan upp till överklassen där vi tjuvtog detta kort precis innan vi skulle gå. Notera den vita skjortan, köpt på Staroutlet i Estland. Slipsen är från Ben Sherman och kavajen från Sean "P Diddy" Combs.


Här ser man också att Marta kör i jeans något som inte var ok. De hade självklart en doorman till restaurangen. Sånt är ett tecken på klass. Saknar det på pizzeria Bocadillo i Köping.


Innan vi skulle in på Lion King. Det är Times Square bakom oss.


Filmade självklart lite inne på restaurangen. Detta var när vi skulle betala så om de kastade ut oss var det deras förslust bara. Jess är inte helt nöjd över mitt initiativ.

230 Fifth

Efter den enormt fina steken igår kväll så hade vi hittat en bar vi ville hänga lite på. 230 Fifth heter den och ligger som namnet anger på 5:e avenyn. Om det inte stått såna köfållor utanför hade vi aldrig gissat att det låg en bar här.
Tog hissen upp till 20:e våningen och där låg en riktigt sjysst lounge. Beställde ett par Mojitos och sen klev vi upp en våning där de har en takterass med utsikt över stora delar av Manhattan. Riktigt coolt med en takbar!
Nu var det inte väder att sitta ute men vi tog ett par kort som ni kan se nedan. Blir det lite varmare kommer detta bli en klar favorit!


Jess sippar på en Mojito med Midtown Manhattan i bakgrunden.


Marta med Empire i bakgrunden.


På taket hade de såna vattentankar såklart. Det är Metlife´s byggnad med ser i bakgrunden.


Mycket pynt på taket. En såkallad rooftop garden.


Nu kör vi!


En liten video från en rooftop bar någonstans på Manhattan.

Strip House

Igår fredag var det dags att besöka ytterligare ett riktigt fint Steakhouse här på Manhattan, Strip House.
Vi har förut varit på Smith and Wollenskys och Knickerbocker av de lite bättre ställena. Fridays har vi såklart käkat på men det är mer McDonald´s deluxe så det räknas inte.
Nästa Steakhouse blir nog Peter Luger.

Strip House hade fler kypare än bord så servicen var riktigt fin. Stekarna enormt goda och deras tillbehör, som de är så kända för, riktigt smaskiga. Inredningen var lite porrigt, coolt röd.

Vi använder Zagat-guiden en del när vi ska käka ute. Den brukar ha hyfsat rätt. Det är en skala från 1-30 på kategorierna, food, decor(inredning), service.
Jämför man de olika restaurangerna ser det ut enligt nedan. Priset är räknat på en varmrätt och en drink till maten. Man kan dubbla priset så hamnar man oftast ganska rätt vad man egentligen får betala per person.

Food, decor, service, price
Striphouse: 25, 22, 21, $70
Knickerbocker: 20, 18, 19, $46
Smith and Wollensky´s: 23, 18, 20, $66

Som lite kuriosa kan vi meddela att dyrast i Zagat-guiden är restaurangen Per Se som ligger vid Columbus Circle. Den får 28, 28, 28, $301 på ratings. SVINDYRT med andra ord men troligtvis ganska gott.

En annan lite lustig händelse var att Marta träffade en kille från fotbollslaget på restaurangen. Vad är oddsen? Känner 20 pers på hela Manhattan och en av dem var såklart här.


Både jag och Jess tog deras Filet Mignon. Jag tog 14oz(400g) medan Jess nöjde sig med 10oz(280g)


Vi tog in fyra sides. Det gröna i skålen är Black truffle creamed spinach, potatisen är Crips goose fat potatoes, i den vita skålen Creamed corn with pancetta och Jess ville såklart ha lite Sauteed mushrooms.
Till efterrätt blev det lite Creme Brulee och Chokladglass samt ett riktigt fint, 12-årigt, portvin som både Mr Christiansson och Mr Gullbo hade gillat.


Trevlig inredning.


På väg ut med en 14oz steak i magen...

East Village

Då vädret varit men än bra de senaste dagarna och Jess har en ledig vecka har vi utforskat lite delar av Manhattan där vi inte varit så mycket. Det blev en bra promenad genom de östra delarna av Manhattan, in i East Village, Lower East Side och avslutningsvis lite shopping i SoHo.

Vi har också valt att byta lite storlek på bilderna. Om ni nu klickar på en bild så ska den visas i lite bättre storlek än förut.


Marta vid New York Public Library


Park Avenue söderut från 34:e gatan. Det finns en del taxibilar i New York.


Vi ska börja jobba lite med svart-vita bilder fast med en del detaljer i färg. Här ser ni Chrysler Building i bakgrunden.


Soport är ett stort problem på Manhattan. Man lägger ut soporna på gatan sen kommer sopbilarna och hämtar skiten på nätterna. Förut dumpades alla sopor på Staten Island men de har bytt ställe nu tror jag. Kanske kan vara nåt för Köpings kommun att fundera på? Köra iväg alla sina sopor till Kungsör/Arboga?


På denna bild finns det två statyer och en Marta. Detta är vid Gramercy Park, New Yorks enda privata park. Du måste ha en nyckel för att komma in i själva parken som ligger rakt bakom fotograf Jess.


Stuyvesant Town. Här finns nästan 8.000 bostäder. Alla hus ser likadana ut. Lite som Nygård i Köping. Fast med lite dyrare hyra...


Här jobbar vi också lite svart-vitt med en del färgklickar. Ganska skön bild va? Detta är en väggmålning i Alphabet City som det kallas öster om 1:a avenyn där avenyerna heter A, B, C och D.


Jess i Tompkins Square Park som ligger mitt i East Village. Det är i denna park som Bruce Willis och Samuel L Jackson är i filmen Die Hard 3. Ni vet när det har en 3 gallon och en 5 gallon flaska och ska få ihop 4 gallon att ställa på en våg.


Här tror jag att vi var i det området som kallas Lower East Side.

Vad har ni för väder Sverige?

Hallå Sverige! Vad har ni för väder? Ryktas om snöstormar och multipla kallgrader?
Vill bara meddela att vi idag hade 16 grader och finfin sol.


Termometern står vid 17.00 på 16 grader celsius.


256 West 56th Street i vårsolen. Ser ni nåt på raden näst längst till vänster fjärde balkongen uppifrån?


Titta noggrannare! Marta med ett glas rödtjut.


Såå najs!


Det här kan jag leva med ett tag till.


Full rulle på 8:e avenyn.

King James eller King Kong

Det rasar en het debatt här i US and A angående den svarta mannen och hur han framställs i media. Lebron James eller King James som han kallas har som tredje man någonsin hamnat på omslaget av Vogue. Han gör Richard Gere och George Clooney sällskap i en exklusiv skara män. Frågan är hur han ser ut på bilden egentligen?

Det är den legendariska fotografen Annie Leibovitz som tagit bilderna. Hon arbetade länge för magasinet Rolling Stones och var den som tog de sista professionella bilderna på John Lennon.

Många menar att den svarta mannen alltid framställs som ett muskulöst monster. Medan de vita superstjärnorna alltid syns i snygga kostymer eller andra sjyssta kläder så får den svarta mannen alltid posera i shorts och linne för att visa sina muskler.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Lebron måste ju trots allt ha godkänt bilderna själv innan de publicerades. Jämför man en random bild jag hittade på nätet på King Kong så inser man att det är den bilden de ville efterapa (humor?).
Det som gör det hela ännu mer intressant är att tjejen på bilden är Gisele Blumchen som är ihop med US and A´s kanske mest kända vita idrottsman, Tom Brady.


En bild jag knåpat ihop där ni kan se liknelsen...

Gästbloggare 2 - Blaren

Vår andra gästbloggare är en man från Arboga, den lilla byn i Köpings utkanter. Mathias "Blaren" Johansson får äran att skriva några ord.
Smeknamnet Blaren har han fått för att han är extremt lik en Blare i kortspelet Chille.

Marta har en längre tid tjatat om att jag skall gästblogga hos lyxmannen, jag har kategoriskt tackat nej. Men till slut orkade jag inte stå emot längre och nu skall inlägget avrapporteras.
Jag tänkte berätta om hur jag lärde känna Marta, i samma veva stötte jag också ihop med Fredrik ”Kalle” Karlsson som i texten kallas Kalle.

För många år sedan, närmare bestämt 10, började jag min karriär på en sängfabrik i KAK (Köping-Arboga-Kungsör). Jag inledde min bana granne med avdelningen där Marta och Kalle jobbade. Ganska snart förstod jag att Marta och Kalle styrde avdelningen, de var någons sorts ikoner för de andra. Kalle som arbetsledare, Marta som Kalles högra hand. Det stod snart klart för mig att arbeta hårt, det var inget någon av dem gjorde men det såg ut som att de gjorde det. Marta kunde gå med ett resår från ena sidan av fabriken till den andra i nästan åtta timmar allt medan de andra slet som djur på avdelningen. Kalle pratade i telefonen hela dagarna, men vem han pratade med visste ingen.

Jag drar mig till minnes ett tillfälle där Kalle och Marta lekte kurragömma, Kalle, finurlig som få, gömde sig i en hög av sängmaterial men just då kom ett besök utifrån på rundvandring. De hittade Kalle i högen. Men Kalle fattade sig snabbt och berättade för dem att det är viktigt att inventera rätt, jo det förstod gruppen och Kalle sög åt sig berömmet från chefen som visade gruppen runt.
Tejpbollar och andra saker stod alltid högt upp i deras practical jokes med övriga anställda.

Jag är därför glad för Martas skull, att det gått bra för han. Han träffade tjej, flyttade till Sthlm för att sedan flytta till New York. Coolt säger jag och grattis.
Kalle rullar det också på för (Ja inte är han smal längre/Marta). Av många olika anledningar har vi inte haft så mkt kontakt på senare år ( läs dom har säkert tagit avstånd och hållit sig undan från mig ) men så började Marta blogga och Kalle fick jag tag i genom Marta. Nu har vi bokat middag på Restaurang H i Köping den 23:e april. Då ska vi slå våra kloka huvuden ihop och snacka om gamla tider.

Det dyker upp en sak till jag måste berätta om! Jag träffade Lennart ”Liston” Söderberg, gammal fotbollstränare till Marta. Jag frågade honom om han kom ihåg Marta, ” Martin ja, haha, ja det var en kul kille, lite lat, men stor talang” sa Liston och log. Jag såg att han tyckte bra om Marta.

Denna text är skriven med lite ironi, jag har säkert kommit ihåg fel om vissa händelser, överdrivit lite.

Vi tackar Blaren för hans inlägg. Idag är han en 2-barns farsa som driver Sova-butiken i Västerås. Ska ni ha en säng så har Blaren lovat att om ni går in i butiken, tar av er i bar överkropp och skriker "Blaren är kung!" så får ni 10% på valfri säng.
Angående att jag och Kalle arbetade lite sämre än andra på en Sängfabrik i KAK-området väljer jag att svara "inga Kommentarer". Vi kan dock konstatera att Gavel-avdelningen, där en viss Blare arbetade, aldrig har gått så bra som när han gick vidare i karriären.
Både jag och Kalle tycker också det är kul att Blaren ska bjuda på en helvkäll på Restaurang H i Köping. Varken jag eller Kalle har ju någon inkomst medan Blaren har en helt egen affär så det är klart han ska bjuda.
Angående Liston Söderberg så kan jag bara säga att han och jag kom alltid bra överens även om vissa andra avskydde honom. Även Fredrik Karlsson var en av Listons favoriter hur nu det gick till. Vill minnas att Micke Wehrn också var en Liston-favorit
Ni kan läsa om Blarens fiskehistorier här

Här ser ni den slående likheten mellan en Blare och Mathias Johansson.

Påskfirande i Glen Ridge, New Jersey

Igår söndag så hade vi blivit inbjudna till Erich och Susan för att fira lite påsk hemma hos dem i Glen Ridge, New Jersey. Erich är en av de högre cheferna på börsen där Jessica arbetar. Det var han som tipsade oss om Lake George där vi var i höstas.
Det blev en sån klassisk söndagslunch som man bara sett på film förut. Det var så mycket mat så 100 pers hade kunnat äta sig mätta. Dryck i överflöd och mängder med snacks.
Det var diverse släktingar/grannar inbjudna, jag och Jess samt Annika (arbetar med Jess) med familj och alla hjälpte till med maten. Jag och Jonathan fick ansvar för att gömma ägg för alla barn. De hade köpt på sig 120 plastägg som vi gömde i trädgården. Fick en del bassning av några mammor för att vi gömde äggen i diverse träd där ungarna inte kom åt dem. Vi sa bara att de fick väl hjälpas åt.

Alla var otroligt gästvänliga och vi hade ju en del saker gemensamma jag och de andra hemmafruarna, nämligen att vi inte arbetar så det blev självklart det stora samatalsämnet.

Vi kom dit vid 11.00 och åkte inte förrän 17.30 riktigt mätta och belåtna. Fick såklart med oss mat för en vecka framåt också innan vi åkte vilket var mycket bra då lyxmannen svultit den senaste veckan...


Susan (hemmafru), Jess och Erich i köket där även lyxmannen fick stå och kämpa tillsammans med de andra hemmafruarna.


Deras hus uppe till vänster. Klassisk, amerikansk trottoar också.


Här hjälper Jess lite ungar att måla ägg. Annika till höger med sin risiga AIK-tröja.


Marta hjälpte inte till med att måla ägg utan passade på att träna på lite hoops.


Grannhuset modell större. De hade också ett gästhus som var större än det hus vi var i. Fyra pers bor här...


Marta gömmer ägg i trädgården. Hemmafruarna rasade över att barnen aldrig skulle få ner äggen alternativ slå ihjäl sig men de talade för döva öron.


Här förbereder männen ett par fiskespön som skulle användas för att fånga lite ungar. Man satte fast ett plastägg i linan sen vevade man så mycket man orkade när ungarna närmade sig. Otroligt kul tradition.


Marta fiskar lite amerikanska ungar. Det var catch-and-release som gällde.


Här försöker en stackare få ner ett ägg som Marta placerat utom räckhåll för ungarna.


Titta noga på denna bild så ser ni ett gult ägg en bit upp i stammen. Trots att de hjälptes åt fick de inte ner ägget utan en hemmafru fick hjälpa dem. HAHA!


Här står en pappa och lurar med fiskespöet i högsta hugg...


...och ungarna springer som galna efter det rosa ägget som ni ser längst till vänster i bilden.


Öl/vin/skumpa i mängder. Tittar man noga ser man också ett oranget ägg.


Lamm-kebab serverades också. Mycket fint i brist på Köpings-kebab.


Vanilla-Cupcakes serverades till efterrätt. FINT! Fanns också brownies, morotstårta, stort fruktbord och lite godis.

Tapas med inslag av Kungsör

I lördags kväll dök det upp ett par bekanta från Sverige. Ett par boende i Stockholm och ett par i Kungsör den inte så pittoreska förorten till Köping.
Vi började med lite vin och surr hemma hos oss för att sen ta taxi till det den utsökta Tapas-baren Tia Pol som vi varmt kan rekommendera alla New York-besökare. Enormt goda små rätter och ett par glas Sangria gjorde oss alla på bra humör.

Frida skulle sen dra med oss till en bar där de spelar mycket Bruce Springsteen. Hon visste såpass mycket att den låg på Bleecker St. Perfekt sa vi, Bleecker St är ju bara ett par kilometer lång...
Hon hade varit där med Stress-V för två år sedan. Slutade med att vi irrade runt ett tag på Bleecker St, valde en annan bar där Rony beställde in lite fina Tequila-shots. Avrundade vid 02.30 med en McFlurry på McDonald´s.

Mycket trevlig kväll med ett gäng sköna svenskar även om alltid kan ha sina åsikter om folk från Kungsör.


Vi började med rödvin men ganska snart åkte tvålitersflaskan med Gin fram. Jess, Frida Darzins, Daniel Ribaric, Johanna Andersson och Rony.


Finfin kväll för lite alkoholhaltiga drycker.


Daniel, Frida och Johanna på Tia Pol.


Blandade Tapas. Smaskens! Den runda skålen med ärtor i kan ha varit rullade i kyckling. Det var inte helt utrett innan vi lämnade lokalen...


Utanför Tia Pol som ligger på 10:e avenyn.


Här hoppar vi faktiskt ganska högt men bilden gör oss inte rättvisa. På Bleecker St någonstans.

Vi avslutade kvällen med Tequila-shots på Thunder Jacksons Urban Roadhouse också det någonstans på Bleecker St.