Här kommer V´s svar till förra inlägget. Veronica och Jessica är alltså systrar. Det är värt ett eget inlägg tycker jag. =)
HAHA! Ja, vi va alltså ute i Haningetrakten med handbollslaget där vi skulle prova på att rida islandshästar.
Alla blev tilldelade var sin häst och så skulle man gå och hälsa på den i spiltan samt få hjälp att leda ut den. Det dröjde ett tag innan J kom ut. När hon väl kommer ut så är hon vit i ansiktet.
Vi blir nu ombedda att kliva upp på hästarna. J kliver inte upp på sin häst. Hon närmast skakar av rädsla och tårarna rinner längs kinderna.
Det blev ingen ridtur för henne.
(Hästen var jätteläskig, den räckte ju iaf till brösthöjd på J...)
Hur som helst så ger vi andra oss av. Efter ett par hundra meter så blir en person avkastad. Våran tränare blir rädd och vänder.
Personen som blev avkastad blir avkastad ytterligare en gång under turen. Även 2 personer till blir avkastade. Detta resulterar i att halva laget inte vågar rida längre. Betänk nu att vi är mitt ute i skogen och måste ta oss hem. De fick leda hem sina hästar.
Instruktörerna var måttligt glada på oss, det tog ju någon timme extra...
Det är iaf så här jag kommer ihåg historien.
För att sammanfatta, Martin jag avråder dig från att ta med J i närheten av en häst. Du kommer få torka tårar och rida iväg själv.
/V
torsdag 10 januari 2008
Re: Zeb Macahan och Cliff Barnes nästa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
PROTEST!!!!
Även om jag kanske måste erkänna att en eller annan tår föll så red jag visst iväg med er andra (dock på en elak häst)!
Jag vet inte vem som hade valt dag, det var iaf inte jag för detta var mitt under friidrotts-vm, så jag hade införskaffat en liten fickradio så att jag iaf kunde få lyssna på finalen i damernas höjdhopp. Jag vet att det var ett väldigt bra sätt att koppla bort odjuret jag satt på och lyssna när Kajsa rev eller klarade!!
Rolig fredagshistoria! Den har jag missat...
Förstår J. Är man till och med rädd för katter kan man mycket väl hysa skräck för hästar, dom måste ju vara fem gånger större än en katt.. minst!
Förresten tycker jag inte V ska säga så mycket. Vad tycker hon själv om katter? ;) /S
Jag är en av dem som var med när denna historia utspelade sig. Jag kan bara intyga att det det var fler som gick med sina hästar än de som satt på hästarna. Det fanns även de som inte vågade leda sin häst hem... inga namn nämnda! Summa summarum: en fantastikt historia!
// Anna
haha, den här historien blir bara bättre och bättre.
Var det efter detta år som alla slutade i Tumba handboll?
Spiken i kistan för damlagets satsning blev alltså en tur med islandshästar...
/ M
Skicka en kommentar