Bon Jovi live in Central Park

Det får väl anses vara en trekamp om vilket som är världens bästa band. Bruce Springsteen and the E Street band, Europe eller Jon Bon Jovi.
Springsteen såg jag en legendarisk kväll på Ullevi i början på 2000-talet. Europe såg jag när de återförenades på Sweden Rock för några år sen och nu har jag även sett Jon Bon Jovi live.

Det blev en magisk kväll i Central Park där jag och Jess samt dryga 50.000 till hade samlats för att kika på Bon Jovi. Jag menar, börjar man med Livin´ on a prayer och You give love a bad name då får man publiken med sig!! Det var väl dryga 50.000 på Ullevi när Springsteen var där härom veckan tror jag men här har de inga läktare så det var ett rejält folkhav som tog upp i princip hela Great Lawn.
Superswede-Grobecker skulle också varit på plats men en rejäl fylla på fredagen gjorde att han inte kunde komma ur sängen. Amatör.

Baseballen, USA´s nationalsport, har All-Star weekend denna helg på Yankee Stadium så borgmästaren i New York, Michael Bloomberg, bestämde att det skulle firas med en gratiskonsert i Central Park.

Vi gled dit vid 18.00 men insläppet hade öppnat redan 14.00 så det var folk överallt. Alla satt dock på filtar så jag och Jess smög längst fram i den fålla vi hade biljetter till. Såklart blev folk tokgriniga på att vi trängt oss fram så vi låtsades ringa lite och sen sa vi till ett par poliser att vi hade ett gäng kompisar i en annan fålla längre fram. De supersnälla poliserna släppte då in oss i den fållan som var närmast scenen och där det konstigt nog var minst folk. Jess/Lyxmannen vs griniga amerikanska käringar 42-0

Det är mycket minnen som väcks till liv när man hör Bon Jovi. Mina vänner, Outletkungen och Farbrorn köpte tillsammans med Pontus Brolin en pizzeria, Stellet, typ 1999 så där var man och hjälpte till lite på helgerna. Det var ALLTID Bon Jovi på högsta volym om fredag- och lördagnätterna.
Sen har vi också de legendariska efterfesterna hemma hos Sällskapet där Mange Pettersson alltid hade med sig sin gitarr och sjöng Always ända fram till morgonkvisten. Oförglömligt.


Här har vi tagit oss fram till den fållan närmast scenen. Konstigt nog var det minst folk här så vi satt ner och softade fram till dess att de började lira.


Sjuuuukt med folk och en rätt skön kuliss. Vilken jäkla känsla det måste vara att lira inför en sån här publik!!!


Midtowns skyskrapor i bakgrunden.


RÖJ!


Lyxmannen på plats såklart. Saknade Rauken och Outletkungen faktiskt. Det var ont om pungslag, glödande cigaretter och pungvarm gin som det fanns massor av när vi såg Metallica på Stadion förra sommaren...


Detta är mot slutet. Som extranummer körde de Always och Dead or Alive.


Lyxmannen och Jess på plats.


De öppnade med Livin´ on a prayer och inte en trosa va torr.


Här kör de You give love a bad name och man kan se på storbildsskärmen hur galet med folk det var.


Denna är till dig Kalle!! Wanted, Dead or Alive!!!