Lyxmannen vs Grouse Grind

De första 500 meterna kändes allt hur lugnt somhelst. Frågan var om jag skulle slå det gällande rekordet eller inte. Skulle jag ens stanna på toppen och dricka vatten eller skulle jag vända om direkt?
Jag passerade massvis med folk som gick upp och självförtroendet växte. Jag var en bergsget i människoform. Ett svenskt OS-hopp i hinder. Sen kom väggen. I dubbel bemärkelse. Det tog tvärstopp. Kroppen sa:
"-Lägg av din gamla feta ,avdankade, föredetting"
Benen började värka. Svetten inte droppade utan forsade ner längs kroppen. Inte helt olikt den enda svensken som deltog i finska öppna mästerskapen i bastubadning.
Jag tittade inte längre uppåt utan såg bara en meter framför mig. Kanske var jag framme snart? Som en käftsmäll kom då "halfway mark" Jag hade bara kommit halvvägs. Ridå ner.
Gav mitt yttersta i några minuter till och lyckades nå 3/4 märket. Där gick det inte längre. Jag fick sätta mig och vila. Törstig som en alkoholist utan pengar till öl ångrade jag mitt val att gå upp utan vatten. Jag blev passerad av en kille som jag förut passerat. Han log och tänkte, "rookie"
Samlade kraft igen och satte fart upp den sista fjärdedelen. Här var det inte brant. Det var vertikalt uppför. Ramla och du får bäras därifrån i delar. Såg ryggen på killen som passerade mig tidgare. Han skulle få smaka. Det var dags för upprättelse. Mina ben var dock av en annan åsikt. De lydde inte längre order och jag hann aldrig riktigt ifatt den killen.
Kom upp till målet på 49.36. Hur långt det var upp kanske ni undrar? 2.9km.
Det tog 49.36 minuter att gå 2900 meter och jag har aldrig gjort nåt värre.

Grouse Grind är en promenad som tar dig upp till Grouse Mountain. Man kan ta gondolen men det finns också en populär vandringsled upp. Det är inget för den veke och varje år får den hämta ner folk som kollapsar längs leden eller stukar fötter eller går vilse i mörkret när det tagit dem för lång tid upp.
Man går 853 höjdmeter upp längs den 2.9km långa leden. Ni som kan er matematik eller vandrat i alperna förstår hur grymt brant det är.
Mor och syster tog sig upp på 1 timme 44 minuter vilket inte är fy skam. Jess och Joan tog gondolen upp. Jess är lite krasslig så därför kunde hon inte gå.
Det helt otroliga rekordet för män ligger på 24.22. Det ska inte gå att löpa så fort uppför.

Efter ett par timmar på toppen kände jag mig stark nog att gå ner. Det blev en riktigt rask promenad/löptur nerför branten men det tog mig ändå 26.01 minuter.

Imorgon väntar en fruktansvärd träningsvärk.

Edit: Bara så ni får lite perspektiv på det hela så är allt under en timme upp riktigt bra.
Hikers, who often time themselves on the trail, reach the top in approximately 90 minutes on average, although some who are very fit can finish in 45 minutes.


Marta på toppen efter en rejäl promenad.


Så här brant var det mest hela tiden.


Många gick runt med såna karbinhakar noterade jag på vägen upp. Coolt sån måste man ju ha. Letade lite på toppen och hittade en. Men istället för att ha ett tufft rep hängande i den eller en isyxa fick jag ett solstift för läpparna. Kanske inte vad man vill gå runt och skylta med på bergen här framöver...