Lyxmannen goes moviestar - del 2

Löpte milen i Central Park imorse på fina 46.03. Kommer nog bli rekord innan vi åker hem.
Efter löpningen gick vi och shoppade lite på Runner Store vid Columbus Circle. Fick då ett telefonsamtal som lät ungefär så här:
-Is it Martin Andreasson?
-Yes
-Hi it´s Stephanie from downstairs casting.
-Oh, hi Stephanie
-The Directors for the commercial wants to meet you, can you be here this evening?
-Sure

Så nånting hade Lyxmannen alltså gjort rätt under den första castingen.
Vi gled sen runt hela dagen på stan så jag hann inte hem och fräscha så mycket. Bara hem och tvätta mig lite under armarna, klippa näshåren och ta en liten whiskey.
Vi hade ju en diskussion jag och K till det förra inlägget om det kanske hade varit läge att ta sig en rackare redan till den första castingvändan. Jag chansade inte denna gång utan svepte i mig en 6:a whiskey innan jag pinnade iväg till Spring Street där de har sitt kontor.

Det satt en sisådär 25 pers i väntrummet denna gång. Ett gäng blondiner med stora tuttar, ett gäng "bodyguards", några african-americans och lite annat folk. Alla var där för just denna reklamfilm.
Redan efter två minuter fick jag komma in och träffa tre grabbar som var "the directors". De frågade följande:
-What´s your name? Den kunde jag svara på.
-Who´s your agent?
-Ehh no agent, sa jag och de kikade lite konstigt på mig. Liten uppförsbacke redan här.

Återigen skulle man säga den helt obegripliga mening på svenska som de kommit på. Fick köra ett par olika varianter innan den andra killen som jag var inne med fick prova ett par gånger. Han var finne men skulle också casta för svennerollen. Det hela var över på ett par minuter och det kändes som det gick åt skogen återigen. Kanske skulle man dragit i sig en 12:a whiskey?

När jag sen skulle gå därifrån och precis kom fram till hissen jagade tjejen i receptionen ifatt mig och frågade om jag missat att fylla i ett social security nummer på det papper man skulle fylla i. Jag sa att jag inte hade ett sådant varpå hon frågade om jag hade ett working visa. Nope, inte det heller svarade jag. Men jag har arbetat för flera olika företag här borta ljög jag.
-You can write a check for my wife, sa jag och hon verkade köpa det.

Ridå ner var väl det första jag tänkte när jag gick till t-banan. Varför ska de välja mig nu?? Risigt framförande och inget working visa. Brant uppförsbacke!

Vi spenderade sen kvällen i Madison Square Garden där vi kikade på New York Rangers-New Jersey Devils. Mitt under matchen ser jag att jag har ett missat samtal på mobilen och någon har pratat in ett meddelande på min voicemail. Ser att numret är detsamma som ringde mig tidigare på dagen. Jag har alltså missat ett samtal från castingbolaget. Perfekt. Mindre perfekt är att jag inte kan lyssna av min voicemail då jag inte kan min kod och Virgin Mobile, som jag använder, inte kan resetta koden. Så nu har de alltså ringt och vill nåt men jag vet inte vad. Uppförsbacken blir längre och längre får man väl säga. Fortsättning kanske följer...